Skolan var rent ut sagt förjävlig idag. Direkt när man kom till mediakorridoren kändes det. Det stora hålet bara gapade. Man kände direkt att allt var fel, upp och ned, och alla visste om det. Första lektionen bestod av att rektorn och kuratorn kom in och berättade det alla redan visste. Att Julian Nilsson hade avlidit i fredags. Julle är död. Alla visste om det, men sanningen kom som en käftsmäll. Att få höra det av rektorn var så mycket större än att läsa det på facebook. Det var så oerhört konstigt att veta att Julle aldrig mer skulle sitta i korridoren på morgonen, att Julle aldrig mer sulle stå i kafeterian och ha två burkar coca cola i handen och väntade på att få betala. Aldrig mer. Julle, jag kände dig, men inte lika mycket som jag önskar att jag gjorde. Du gjorde ett intryck på varje människa du träffade. Om man skulle fråga tror jag 80% av alla i media skulle veta vem du är.. eller var.  Du var underbar Julian, ha, Julle, förlåt. Humor på hög nivå. Jag kommer sakna dig. Verkligen jätte mycket. Julle, du fattar inte hur många det är som kommer det. Mer än du själv tror. Jag hoppas verkligen du har det så jävla mycket bättre nu, vart du än befinner dig så hoppas jag att du kan känna dig lycklig, att allt känns bättre än vad det kändes här. Men jag önskar att vi alla fick chansen att säga hejdå, ett riktigt hejdå.

Imorgon kommer det hållas en minnesstund för dig.

Folk bryr sig verkligen.

Låten är för dig jullebulle, jag vet att du älskar den.

Rest in peace.