Ja, om det är någonting jag kommit fram till så är det att man inte alltid uppskattar och ser hur underbart någonting kan vara. I mitt fall så är det Mario. Han är den enda människan som verkligen förstår mig till 1000. Han som stannar upp och håller om mig när jag är som stressigast, som vet hur jag mår när jag inte ens vet att jag visar det till det yttre eller är medveten om det själv. Att ha någon i 14 månader har varit med bästa  som har hänt mig. Att ha en andra häft, på riktigt. Jag har aldrig fattat det där med " du är mitt allt " innan, men nu är jag helt säker på innebörden. Han har varit det absolut största i mitt liv i snart 14 månader och det går inte beskriva hur glad jag är att jag har honnom. Jag förstår verkligen inte hur någon annan människa kan ta så stor del av någons liv. Men han är den speciella Killen med stort K. Han jag inte kan få nog av, han jag tänker på hela tiden under dagen och drömmer om på natten. Han som får mig att le när allt är som värst och han som kan få mig att skratta när jag gråter. han som alltid får mig må bra. Jag har nog aldrig riktigt skrivit så mycket om honom, och det står inte så överdrivet mycket om honom, men det är för jag är med honom mestadels av tiden, och orkar inte blogga när jag vill ta vara på tiden med min älskling. Han är min alldeles egna super mario. Min egna polski som gör varje dag till den bästa.